Är det socialt tillåtet att älska hemmakvällar?

Efter att jag kollade på Clara Henrys video som ni hittar här, har jag tänkt på det här med hur vi samlar energi till oss själva mer och mer. Vad ger mig mest energi – att träffa folk eller att inte träffa folk? Hur laddar jag upp mina batterier inför en fartfylld helg, till exempel?

Svaret på dessa frågor för mig är: genom att vara själv. 

Clara förklarar också att hon efter tid med sina vänner, eller bara när hon varit bland för mycket folk, kan behöva komma hem i lugn och ro och bara lasta av sig själv genom att sitta hemma. Helt själv. 

Men sen tänker jag på, är det verkligen socialt tillåtet att vara så här? Jag menar, ingen vill ju egentligen läsa på din blogg om att du kom hem efter jobbet en måndagskväll och slog dig ner i soffan och satt där i 5 timmar utan att prata med en kotte. I stället vill vi läsa om vem man tog en fika med, vem man sedan gick på bio med, och till slut vilken toppendag man har haft fylld med saker som man gjort.
 
Slutsatsen av detta blir ju att om man nu sitter ensam en fredagskväll och sluddrar genom idol och diverse program själv i soffan (för att man tycker det är skönt att göra det!), då är man inte intressant. Men frågan är varför? Varför lägger man inte ut en bild på instagram på när man har sitt lilla fredagsmys för sig själv i soffan lika ofta som andra bilder? Varför är det mer intressant att se att du var på en tjejkväll med säkert 8 ytliga bekanta och endast 1 närstående vän (om ens det)?

Kanske är det dags att ändra synen på hur vi bör vara, och i stället fokusera på hur vi faktiskt är.
 
Med handen på hjärtat kan jag säga att jag idag hade planerat att kolla på idol helt själv i soffan. Men lyckligtvis så ville min pojkvän komma förbi (♥) så jag blir inte själv ikväll. Whatsoever? Jag älskar att vara själv ibland och jag älskar idol, så det hade varit helt fine anyway. Jag håller helt med Clara, jag älskar att inte omges av folk dagarna i ända. Och det är helt okej. Det ska vara helt okej.




Allmänt | |
Upp